den är inte särskilt munter egentligen. inte ett dugg. men nu går jag inte på orden. utan på melodi, rytm och egensinniga utsvävningar. själva kärnan. orden kan kvitta. hon skulle kunna sjunga vad som helst.
precis som honom. han pratar och pratar, men säger absolut ingenting. ibland tittar han på mig med en otydbar klotig kossblick. mörka ringar under ögonen. tystnad. denna makalösa och envisa tystnad. det verkar som om han vill säga nåt, men så tycks bokstäverna dö på tungan innan han ens hunnit öppna munnen. kanske inbillar jag mig. jag har gjort det förr. det är så när man inte kan tyda människor.
så vad gör jag? jag sittdansar vidare i mitt eget universum. kör den fyra minuter och nio sekunder långa låten på repeat och repeat och repeat, precis som min semi-asperger kräver.
för orden betyder ju ingenting. de gör sällan det.
utan det är den förbannade melodin jag vill åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Idag har jag printat ut och häftat ihop små häften av allt du skrivit 2009 och 2010....snälla tryck en till blok, det tog flera timmar å jag fick så himla många papercuts :(
jag igen, med papercutsen....har sträckläst dig hela helgen, fan du är så JÄVLA bra!
anonym:
tack så mycket!!! vad sjukt fint. och lite galet att printa ut allt på papper. men jag förstår dig. papper is da shit. ang blok. nä, det blir nog inte en till. däremot ska jag någon gång i livet skriva en bok. eller flera.
You do it. I´ll buy it. Utan tvekan.
Skicka en kommentar